Så där ja. Nu kan jag officiellt titulera mig farmor. Jag har gjort min första egna inlagda gurka. Och jag blev alldeles speedad och hoppig över hur lätt det var, hur fort det gick och att det gick att göra lite på intuition.  Jag trodde att man var tvungen att stå och dutta med kryddmått och så men beslutade mig för att köra på känn. Det blev nån slags kombo av ättiks- och saltgurka och hemskt gott. Smaksatt med de inte så ovanliga komponenterna dill och senapsfrön. Sedan lade jag till extra hetta genom hebanero och extra fruktighet genom pomeransskal och lite pressad citron. En toppenkompis till årets trendtugg rilette på rågbröd.

Nu har jag dock blivit besatt av tanken på att lägga in. Jag vill lägga in allt. Plommon, rädisor, fan och hans moster.

Saltsur gurka från Vasastan

Eftersom jag inte riktigt mätte får ni ursäkta att receptet är lite happeti-hassard. Använd mer som mall än som exakta mått. Smaka av lagen och måtta tills den blivit lagom balanserad helt enkelt.

• Ett knappt kilo Västeråsgurkor, inte alltför stora.
• Ättika, på känn eller enligt flaskans instruktioner för lag
• Typ 3 msk salt eller efter smak
• En kryddpåse pomeransskal
• En liten brudbukett krondill
• Några tunna strimlor habanero. (Skydda fingrarna för apans)
• Två tsk gula senapsfrön
• 2 tsk socker

Koka upp vatten till lagen. Ta av från värmen. I med senapsfrön, dill, habanero, salt, socker och pomeransskal och pressa i en citron. Låt svalna.

Skär gurkorna i stavar på längden. Snitsa bort det innersta kärnområdet, då gör man att gurkbitarna blir krispigare. Lägg dem i en väl rengjord burk (Det är tydligen ack så viktigt). På med lagen. Efter någon vecka är de klara att käka.

Till sist kan jag nämna att jag också hade i en knivsudd av sådant här konserveringämne som  man köper i affär och som finns i hjortron (Är det natriumbensonat det heter månne) men jag tror egentligen inte att det behövs.