Vinterlängtan på sandstrand?
Det här med att jag alltid blir sugen på det opassande. Som höstgrytor mitt i sommaren, sallader mitt i vintern och glass i snöstorm. Det har slagit till igen.
Igår var jag på bio. Och när alla andra mumsade på standardgodisutbudet som du hittar på en biograf nära dej som består av socker, gelatin, smaksättare och färgämnen så hade vännen intill mig tagit med vuxengodis. Extra mörka chokladpraliner.
Så där satt vi och tittade nyfiket på utomjordingar i Distric 9 som åt kattmat medan vi själva sög ut musten ur vårt gotters.
Och jag överväldigades plötsligt av en längtan efter att göra julgodis i överväldigande ohyggliga mängder. Koka gyllengul knäck med mintsmak, ljusgul citronkola med citronlikör i, chokladtryfflar fyllda med rom och björnbär som man skvätter vit choklad över i slutfasen och sega kolapopcorn med macadamianöt och torkade tranbär.
Samtidigt kan jag inte göra det nu. Det går emot mina principer. Julgodis ska bara göras när man dricker glögg, snön ligger vit på taket och lägenheten luktar kryddnejlikor, apelsin och granbarr. Annars går det inflation.
Så det är månader kvar och allt jag kan göra är att längta efter snö, julpynt, granbarr och titta på olika godisrecept och peppa.
Extra paradoxalt eftersom jag och olle tänkte rymma på solsemester inom några veckor.
Jag kan ju inte ligga på en solig strand och längta efter vintern?
RSS 2.0
Egentligen kanske det vore bäst att börja nu, så man har en chans att äta upp allt man bakar/lagar? Själv har jag så mycket som ”bara” får bakas till jul, men som tillsammans med all julmat inte riktigt får plats i magen. Eller ens alla vänners magar tillsammans. Och lika roligt är det inte med kola, knäck och lussekatter när semmel-säsongen börjar. Fast tryfflar kan man väl äta (och göra) jämt?
Åh, jag har också börjat och komma in i jultänket med julgodis, dofter och snö. Man får fint vänta tills det är dags, än går det inte. Eller man får inte
Råkade vandra in efter att bloggen blivit nämnd i en aftonbladetartikel. LÄCKERT namn på bloggen, ”átame mátame”, hahaha…. vill minnas att en av mina elever översatte det likadant
))
När jag läste det här inlägget kom jag att tänka på den gången maken och sonen blev sugna på rökt lax, som biogodis.
Det luktade i och för sig väldigt gott och fiskigt om dem när de kom hem, men jag undrar vad övriga biobesökare tyckte – egentligen?!
Mmm jag och några pratade om julgodis för några dagar sen, och även om det känns lite fel, och det härliga till viss del ligger i just längtan, så kanske man kan få göra ett enda litet julgodis.. Provlaga lite, så man inte råkar göra något äckligt när det väl är dags?
Eller göra en soppa (=höstigt=rätt) med saffran = juligt..