Taffel

Budskapet om Magdalena Ribbings (1940-2017) hastiga bortgång skapar förstämning. Hennes insats som initiativtagare till den moderna restaurangrecensionen kan inte nog betonas; att skriva reflekterande om om mat och dryck i offentligheten, och vad den kombinationen gör med människors gemenskap, är grunden för vår förståelse om vad matkultur är. Varje matbloggare eller restaurangskribent idag skriver vidare på hennes sätt att bedöma och tänka om mat och dryck: Som en subjektiv känsla som man ändå kan förhålla sig objektiv till.

Eskapism är kanske den starkaste trenden just nu i Matlandet Sverige. När till och med landets vanligaste livsmedelskedja Ica tror på en framtida grönsaksodling på mars, då har det gått ganska långt.

Dag 5, energin har börjat komma tillbaka. Två dagar i rad har jag inte känt det sedvanliga, akuta behovet av att lägga mig under skrivbordet vid 14.30-rycket, alltid nåt. Igår var det dessutom aningen utmanade när Johanna, som jag delar kontor och kök med, bakade äppelmos-fyllda muffins som hon sedan doppade i smält smör och kanel och socker. Hela kontoret doftade typ nygräddad donut. Jag tog en dadel och stängde dörren till köket. 

Min reaktion exactly, men mamma, det ska nog gå det här med. 

Triggervarning redan nu, problemet som kommer att formuleras här är ett priviligierat i-landsproblem, jag är fullt medveten om det. Men jag lever i ett i-land och dealar stundtals med vad det för med sig. Att skriva om det kanske kan hjälpa nån annan, och i bästa fall mig själv, på vägen.